Morakniv

Morakniv har en historia som börjar långt tillbaka. I området runt Mora har man en lång tradition av knivmakeri. Sedan ungefär 400 år tillbaka har man tillverkat vassa knivar till resten av världen. Fröet till vad som skulle bli en av de mest omtyckta knivtillverkare i världen sår man redan 1891. Detta när Frost-Erik Erson återvände hem till byn Östnor i Mora efter fyra år av arbete som skogshuggare i Nordamerika. Samma år grundar han en åkdonsfabrik som tillverkade kälkar, trillor samt knivar för verkstadens interna bruk. Vid den tiden gällde det att hushålla med resurser. Att ta vara på överblivet material från produktionen såg man mer eller mindre som en självklarhet. Det skulle visa sig vara en framgångsrik affärsidé.

Kort därefter tog knivtillverkningen i åkdonsfabriken fart och blev därmed så småningom en eftertraktad bytesvara hos kringresande gårdfarihandlare. De spred som genom sina resor i Sverige  knivarna från Mora vidare. Vid sekelskiftet hade Morakniv hunnit bli ett väletablerat begrepp bland hantverkare samt slöjdare vilket gav ringar på vattnet. Inom några år etablerade man exporten och köparna utgjordes främst av grossister, krut- och järnhandlare i Europa. År 1904 hade de tio anställda, tillverkade 19 000 knivar årligen.
<h2>Krång Johan Erikson grundar knivtillverkning</h2>
År 1912 grundade Krång-Johan Eriksson sin egen knivtillverkning i Östnor. Han hade tidigare arbetat hos Frosts, men drog inte helt jämnt med arbetsledningen och blev bokstavligen utkastad. Idén om att emigrera till Nordamerika lockade men först ville han prova knivlyckan på egen hand. Ihop med Lok-Anders Mattsson grundade han då den knivfabrik som hundra år senare skulle komma att bli en del av Morakniv. Det blev heller ingen emigration för Krång-Johan.

Under 1920- och 30-talen befäste och stärkte Morakniv sin ställning i världen vilket också gav skäl till att lägga till ”Sweden” på bladstämpeln. Vid tiden var det då flertalet aktiva knivtillverkare i bygden som på ett eller annat vis konkurrerade med varandra vilket gav upphov till att utveckla utbudet för en växande marknad världen över.

Det typiskt röda skaftet som med tiden blivit något av ett signum för knivarna från Östnor härstammar bland annat från denna tid. Från början var lackerad masurbjörk det självklara materialet till de mer påkostade knivarna. När masurbjörken blev en bristvara använde man istället vanlig björk. För att få den att likna mahogny betsade man skaften med en rödaktig färg innan de lackades. När produktionen steg övergav man betsen och skaften blev istället målade med en mörkröd färg som efterhand dök upp i många olika nyanser.
<h2>Hjälpsamheten sätter prägel</h2>
Trots hård konkurrens, beträffande marknad och arbetskraft, var det mellan företagen i Östnor alltid en känsla av samhörighet. Än idag finns den så kallade Östnorsandan där företagen hjälpt varandra i tid och otid.

I mitten av 1900-talet började Bud-Carl Anderssons Knivfabrik, vars verksamhet grundades i slutet av 1880-talet, tillverka isborrar under produktnamnet ”Mora-borren”. De kom snart att bli världskända för sin ypperliga kvalitet. Kännetecknet för borrarna från Mora var de extremt vassa isborrsskären, vilka Krång-Johan Eriksson uppmärksammade. Det är det första av många kommande förvärv bland knivtillverkarna i Östnor.
<h3>Ihopslagning</h3>
År 1988 sker en stor omställning bland företagen när KJ Erikssons Knivfabrik förvärvar Frosts Knivfabrik i tre etapper. Frosts Knivfabrik blir helägt dotterbolag till KJ Eriksson Knivfabrik 2005 då sammanslagningen gör att konstellationen byter företagsnamn till Mora of Sweden för att ytterligare stärka och markera banden mellan de två. Även varumärkena Morakniv, Frosts Mora och Mora ICE registreras.

Det slutgiltiga steget i sammanslagningen tas när all produktion samlas i samma lokaler, där KJ Eriksson tidigare huserat. Det är samma plats där fabriken och all tillverkning finns idag och sedan 2016 heter vårt företag Morakniv AB.